From the Lo to the Pa

Känns som om jag inte vet vad jag ska skriva, som om jag har så mycket men som om jag inte orkar tänka på det än för att dela det med alla andra. Någonsin tänkt över något som man inte vill tänka på? Något som kan göra ont, något som man inte ens vill tänka på - och sen när man ser det från ett annat håll kan det vara som en stjärna som trillat ner från himlen och landat tätt tätt intill. There is always two sides to a story.

Grejen är att man kanske måste tänka? För att om man inte gör det, så kanske man kommer bli tvingad att göra det senare, när det redan är för sent.. När man missade den där stjärnan med tio minuter eller så..

Or maybee, it is just not ment to be.