From the Lo to the Pa

this morning when i woke up i felt like blogging., woho.

jag sitter här i mörkret, går igenom tyskan för sista gången och undrar om jag kommer att klara det den här gången, och klara det för mig är inte att få ett G, eller ett VG. Ska det va, ska det va ett MVG. Det är sjukt vilken press man sätter på sig själv egentligen, att man inte ens är nöjd för sämre än det bästa (eller jag vet inte, ni kanske är det?). Men samtidigt ser man inte ner på dem som får g eller vg, det är ju jättebra! Det är bara det att för mig duger det inte.

Jag vet varför jag är sån, jag vet varför jag tänker så, men samtidigt kan  jag inte släppa det. Jag har fått lära mig att näst bäst, är inte bra nog, och jag antar att det kommer att förbli så.

Idag hade pappa inte satt på nåt kaffe, jag har en hemsk hårdag och jag råkade göra sönder mitt hårspänne. Dagen går verkligen fram med klampande stormsteg idag alltså.

All I can feel is my heart
And it's wasting its time
Beating for nothing
'Cause I'm already gone
And you got me paralyzed
Yeah