From the Lo to the Pa

Jag vet inte hur ni är, men jag är en sådan person som tror att allting händer av en anledning. Det finns en anledning till varför man gör som man gör, vad man väljer och också mycket på hur man är, även om det bara handlar om en liten sak som om man dricker röd eller grön mjölk. Det finns en anledning, även om den är så liten att man helt enkelt alltid har druckit grön mjölk, att det är en vana.

Detta gör att jag analyserar allting som händer omkring mig, jag analyserar varför människor gör som dom gör, varför jag gör som jag gör, varför saker händer. Och när något då väl händer, så passeras det tusen tankar genom mitt huvud. Jag kommer på anledningar till varför personen gjorde som den gjorde, och ni ska veta, detta är många tankar. Jag söker alltså efter ett svar, något som kan få dessa ångestladdade tankarna att försvinna och får jag inte det svaret, fortsätter tankarna.

Därför blir det jobbigt för mig ibland. Jag släpper inte saker förän jag vet sanningen. Och även om jag vet att det kommer att såra mig, så vill jag veta. Som ni vet, ibland när man har gjort något riktigt dumt, så kommer man på ursäkter. Sånt funkar inte för mig. Hade min pojkvän tex varit otrogen mot mig, hade jag velat veta allt. Hur han tänkte, hur hon luktade, vad han ser i henne. Och även om jag inte hade velat höra det, så skulle jag velat att han skulle svarat "Jag gjorde det för att jag kände för det, hon luktar gott och är jävligt het" istället för "Jag vet inte, vill ju inte ha henne, bara dig". Jag behöver ha ärligheten.

Så var ärliga mot varandra. Mot mig, mot dig själv, mot alla.