From the Lo to the Pa

Igår kväll, tog jag och en viss person ut och gick runt halv tolv tiden, och det ver mysigt så länge vi var tillsammans, men sen att gå hem? Tvek på den alltså. Av någon anledning så får man den där känslan i magen om att något "inte bra" ska hända och man tittar bakåt var och varannan minut. Precis så gör jag med.

När jag var liten så var jag alltid rädd för spöken (det är jag fortfarande iofs.. ) och speciellt för att gå ner i vår källare. Då inbillade jag mig själv att om man bara sjöng för dem, skulle de blir som trollbundna och inte göra något ont. Ungefär som i den där sångare när det är snubbe som spelar flöjt och så springer alla råttor efter (gud, är jag för gammal för att komma ihåg sagor nu?).

Så det var precis vad jag gjorde igår kväll, mitt i den tystade natten började jag sjunga. Dessutom var det ingen ute så jag kunde sjunga så att ingen hörde mig, och vips var allt det läskiga borta.